torsdag 25 februari 2010

Rädslan kryper in allt mer och hoppet brister. Här står vi, 41 dagar senare, maktlösa, uppjagade och rädda över att förlora honom i vilken sekund som helst. Att gråta som en bortskämd unge hjälper inte i denna situation, du får inte det du trånar efter, även om du bönar och ber, stampar och skriker eller slänger dig från vägg till vägg.
Jag vet inte vad jag ska säga, det finns inget att säga mer än jag är ledsen, jag är ledsen pappa och jag älskar dig.
Känslan av att världen har stannat upp lurar mig, var realistisk får jag höra från höger och vänster. Jag vill inte vara realistisk, jag vill leva kvar i min sagovärld där min pappa är kung och jag är hans lilla prinsessa. Jag tänker på hans visa ord som har väglett mig genom livet, hans anekdoter och metaforer, aldrig har de betytt så mycket som de gör nu.

Försök att bryta en pinne i mitten, enkelt, lägg till tre till och försök att bryta de tillsammans, det går inte för de är starkare, och det är vi fyra med, starkare tillsammans
.

måndag 22 februari 2010


Neuchatel checkAndra utlandsresan avslutad med en bronsplats. SM i Stockholm och VM i USA återstår av denna skridskosäsong och sen är sagan slut.

Parallellt pågår kampen med cancern, hoppet om att min far ska bli helt återställd kommer att finnas hela vägen.

måndag 15 februari 2010

Ny bussresa, ny stad och nya upplevelser. Kan inte påstå att jag är hundra procent taggad men det ska bli intressant att se vad denna resa har att erbjuda. Förhoppningsvis lite äventyr och högklassiga tävlingsåk som ger upphov till pattefjong. Neuchatel, här kommer Bumbibjörnarna 26/2 - 21/2.

fredag 12 februari 2010

Lampan var tänd men ingen var hemma. Blankt. Redovisningen fick mig att framstå som ett pucko. Jag vet inte om de fick ett intryck av mig som dum eller dummare. Glimten av självsäkerhet fanns inte för fem öre. Det som en gång var så enkelt. Fokus för fan.

tisdag 9 februari 2010


Efter en lång och krånglig resa har vi återvänt. En stark insats gav en åttondeplats. Au revoir France, tack adjö och på återseende.

New York resan avbokad. Jag vill inget ångra, jag vill inget gråta över som inte går att ändra. Min sorg gör mig trött och svag. Koncentrationen riktas mot detta svarta hål;
Hur kommer det att bli? vi vet inget, vi ser inget, inget inget inget, många frågor utan svar, svart, bäcksvart.

tisdag 2 februari 2010


Han var gul som ett barn med hepatit C, han var orklös och frös som ett asplöv. Vad hände? vad fan hände egentligen? vart gick det fel? Jag mår dåligt för att jag sover gott och inte du. Jag mår dåligt över att jag åker bort när du är fast i din energilösa kropp. Jag mår dåligt när jag äter mig mätt medan du inte ens kan dricka vatten. Jag önskar att allt kunde bli bra igen.
Voilá France, here we come 3/2 - 7/2