Slå mig medvetslös och dra mig baklänges. Verkligheten springer ikapp mig och jag börjar snart inse att allt fler viktiga beslut behöver tas inför framtiden. Ständigt pågår ett krig i mitt huvud, vad ska jag välja???

Grattis på 24 års dagen vackraste syster!

Ni är så vackra, tack för er fina hälsning! (I slutet av videon) Jag älskar er!!!

Jag saknar inspiration, min passion har gått upp i rök och jag vet inte vem jag är längre.

Sexton dagar har passerat sedan min fars bortgång, det tog mig över två hela veckor att inse att han kommer inte hem, han kommer inte tillbaka, min älskade pappa. Saknaden ökar exponentiellt, nu är den stor, den är enorm. Jag tittar på videon för att höra hans röst, för att se hans rörelse men värmen saknar jag, den är efterlängtad. Jag saknar dig min stjärna. Aldrig kommer mitt liv bli sig likt utan dig.

Begravningar är svåra men jag fick inte uppleva denna. Jag slapp gråta av smärta, men det är svårt, jag tror fortfarande att han kommer hem vilken sekund som helst.

Iran har konstiga normer, undrar när de ska bli smarta nog att inse det. Matte har de inga problem med men när det kommer till kvinnor vet de inte hur de ska lösa ekvationen.

Befinner mig på tåget till Stockholm för att komma bort från mig själv, för att komma bort från mitt liv i några dagar.

Jag fick höra om en dröm, en dröm om dig. Du frågade varför gråter de? varför är de så ledsna? Säg till de att jag har det bra här, att jag har frid, att jag har ro.

Gud vad jag saknar dig. Jag saknar din lukt, din trygghet, jag saknar din humor, ditt leende. Saknaden är oändlig mitt hjärta.

R.I.P. Världens finaste pappa, 1953 - 2010 .

4 April, 2010, kl 18.47

Lidandet har nått sitt slut, må du vila i frid min vackra pappa. Samtidigt som en stor sten har lyfts ifrån våra hjärtan har du lämnat en stor sorg, ett stort tomrum som är omöjlig att fylla. Men din själ finns kvar i våra hjärtan, i våra tankar och minnen men vad hade jag inte gjort för att få känna din hand på min axel igen. Vi förlorade kampen min fina pappa och jag vet ännu inte hur jag ska kunna leva vidare utan dig. Det är svårt, det är en smärta som är omöjlig att lindra, därför tar jag en dag i taget, för att kunna gå vidare, för att kunna finnas för dig och mig.