När prestationen sviker mig, står motivationen återigen på noll. Jag tappar mig själv djupt nog att förstöra framtida planer. Att fega ur är inte min stil men jag byter riktning då jag inser att vissa saker förblir som de är.
Kanske vet mitt undermedvetna för mycket, kanske är det bara en gissningslek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar