Jag brukade förknippa Istanbul med lycka. Jag brukade älska flera timmar långa promenader på storstadens historiska gator. Nu förknippar jag allt detta med dig. Jag saknar dig pappa.
Vi åkte till Iran för att besöka dig. De hade gjort din grav så fin. En bild på dig inristad i svart marmor. Jag kunde inte sluta gråta, så vacker du var. Jag ville inte tro på att du ligger i flera meters djup, jag ville inte tro på att livet fortsätter utan dig.
Jag hade inga förväntningar på sommaren men den var bra, inte rolig men bra. Sommaren dog dagen då jag återvände till Göteborg. Det har regnat alla dagar utom en. Varföööör??
Imorgon kör vi till Nittorp, dags att äta, träna sova, äta, träna, sova.
Hemkomst på tisdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar