fredag 19 mars 2010

Bihålorna är fyllda med gift, näsan sprutar som en fontän och huvudet känns som en ballong på bristningsgränsen. Jag tar det med en nypa salt, det finns värre saker som får mig att hata. Livet har slagit oss hårt, plötsligt och djupt. Hela vägen in till skelettet. Hoppet drar allt längre bort och jag möter min störta rädsla att förlora en familjemedlem. Jag vill skrika tills trumhinnorna sprängs.

Inga kommentarer: