Jag tänker på dig idag, imorgon, varje dag.
Det kan gå timmar men jag tröttnar aldrig på att titta på dig.
Jag är rädd för hur sorgen kommer att ta över mitt sinne,
den 16 September, som skulle ha varit din födelsedag.
Jag behöver inte blinka för att tårarna ska rinna.
De rinner för dig, då jag inser att du är borta,
för alltid.
Pappa, jag saknar dig,
det enda som tröstar mig är att vi kommer att ses snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar