Aldrig har jag känt att hjärtat slagit så hårt, så hårt att det känns i benmärgen, i hela ryggraden. Pulserande smärta, jag kan inte sitta still, så ont det gör.
Uttömd på tankar tvingar jag fram några ord. Inga framsteg, fan. Så orättvist livet kan vara ibland. Jag accepterar det men jag kräver någonting i gengäld.
Uttömd på tankar tvingar jag fram några ord. Inga framsteg, fan. Så orättvist livet kan vara ibland. Jag accepterar det men jag kräver någonting i gengäld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar